Karta
Ketty är ett av Västerviks finaste vrakdyk. Det är ganska mörkt i skrevan under farleden förbi Finnkartens fyr. Det är som om solen aldrig riktigt kommer ända fram till vraket och det ökar givetvis den redan ödesmättade stämmningen. När man följer linan ner mot vraket är det som om man simmar ner i tea. Detta ändrar sig dock när man kommer fram och det dunkla ljuset är snarare en effekthöjare än dämpare. Idag återstår akterskeppet och delar av överbyggnaden som ligger i nord-sydlig riktning med botten på cirka 33 meters djup som djupaste punkt. Man simmar ett varv runt skrovet och bildar sig en uppfattning om storleken medans man orienterar sig. Grova trossar och rep sträcker sig upp mot ytan och bidrar till den lite dunkla stämningen. Det är ingen stor yta man behöver avverka så man kan gott ta tid på sig och överbyggnaden bjuder på otaliga fotomöjligheter. Trots att bryggans träkonstruktion är borta är det en intressant del av dyket eftersom man kan se spår efter hur den stått och fästet för ratten står kvar och på vardera sidan ser man vaggorna och dävertarna för livbåtarna.
Det finns en del möjligheter till penetration men man ska vara försiktig med vassa kanter, speciellt i trånga passager. Akterifrån kan man simma in i kabyssen där man kan se spis och köksgeråd huller om buller och simmar vidare så kommer in till hytterna. Maskinrummet gapar öppet rakt förifrån och här kan man titta på maskinen som inbjuder till fina fotovinklar med ljuset i bakgrunden. Är man inte mogen för penetrering på 30 meters djup kan man kompromissa genom att simma mellan överbyggnadens vägg och relingen under vaggan för livbåten på babord sida. På styrbord sida är det lite väl trångt med alla trossar och rep.
När det är dags att påbörja uppstigningen är det värt att dröja med blicken ner emot vraket och se det sakta försvinna in i dunklet och djupet där det fått sin sista viloplats tack vare omständigheter insvepta i rykten om avsiktlig grundstötning och skumraskaffärer i skrot- och bärgningsbranschen.
